torsdag 28 januari 2010

Kallocain - recension


Leo Kall, medsoldat i Världsstaten och kemist, har uppfunnit ett sanningsserum: kallocain. Syftet är att sålla bort de medsoldater som inte är tillgivna staten, man döms inte längre enbart utifrån sina handlingar utan även sina tankar. I sin hemstad, Kemistaden nr. 4, börjar testerna av medlet på människor från Frivilliga offertjänsten och resultaten blir sensationella.
I och med denna framgång får Leo Kall licens att för första gången få lämna sin hemstad för att åka till huvudstaden. I takt med att kallocainet vinner mark börjar Leo mot sin vilja tvivla på världsstaten och dess suveränitet, och fasar över att själv utsättas för sitt kallocain.

Karin Boyes Kallocain är en lättläst bok, som samtidigt kräver läsarens uppmärksamhet. Man kastas in i handlingen och det gäller att vara med från början till slut, och därför tror vi att den gör sig bäst sträckläst. För vissa av oss känns språket lite platt och fattigt på bildspråk, men å andra sidan ger det läsaren större tolkningsmöjligheter. Det lämnas inte utrymme för några större reflektioner under romanens gång på grund av Boyes intensiva berättartempo. Alla de tankar om boken som uppstår under läsningen får man behandla efteråt, vilket gör den utmärkt som diskussionsunderlag.

Boyes syfte var att skildra det århundrade vi nu lever i, och jämförelser med vår egen verklighet är oundvikliga. Vid första anblicken ter sig världsstaten som en alltför extrem fantasi, men vid närmare eftertanke kommer hon ibland riktigt nära sanningen. Tanken att staten styr och äger hela ens liv känns absurd, men faktum är att vi redan har lämnat ut mer eller mindre hela vårt privatliv genom internet, övervakningskameror och hårda passkontroller. För att kunna behålla vår frihet måste vi lämna ut vår identitet.

Diskussionen är oändlig, men vi kan i alla fall konstatera att Kallocain är en tankeväckande bok som än idag är aktuell trots sina 70 år på nacken.

6 kommentarer:

  1. Tack för tipset! En mycket bra och tänkvärd bok. Skrämmande, men verklighetsnära.
    /Bea

    SvaraRadera
  2. Ja, det stämmer du! Ibland vet man inte vad för värld man lever i, hoppas bara inte storebror kommer och tar dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. fan du är ju bög fan/Bea

      Radera
    2. JAG ÄR STÖRRE BROR!

      Radera
  3. Allt cencureras

    SvaraRadera