söndag 3 januari 2010

Den trettonde historien - recension

"Min historia är inte bara min, den är historien om Angelfield. Byn Angelfield. Huset Angelfield. Och själva familjen Angelifield, George och Mathilde, deras barn Charlie och Isabelle, Isabelles barn Emmeline och Adeline. Deras hus, deras öden, deras farhågor. Och deras spöke. Man bör alltid vara uppmärksam på spöken, inte sant, miss Lea?"

Vilda Winter är en av Englands mest kända författarinnor, hon har givit ut femtiosex böcker på femtiosex år och nitton av hennes verk har blivit långfilmer. Trots att hon är så känd är hon även en väldigt mystiska författarinna. Winter har inte berättat sanningen om sin bakgrund för någon utan hittat på historier om sin barndom så fort någon har frågat. En dag får Margaret Lea, en ung kvinna som älskar gamla böcker, jobbar i sin fars antikvariat och skriver biografier om inte så värst välkända författare, ett brev från Vilda Winter. I brevet skriver författarinnan att hon vill att Margaret ska komma till hennes hem och skriva ner sanningen om hennes liv som så länge varit hemlig. Margaret väljer att anta utmaningen och åker hem till den åldrande författarinnan där hon får höra Winters egen berättelse.
Vi får följa familjen Angelfield med tvillingsystrarna Adeline och Emmeline i huvudrollerna. Men allt är inte frid och fröjd hos familjen och ju mer Winter berättar av sin spökliknande historia desto fler familjehemligheter dyker upp. Samtidigt som Margaret följer med in i Winters värld och de funderingar som denna ger, har hon själv en hemlighet som tär inom sig.
Det är en historia om syskon- och familjeband och känslan av att inte känna sig hel.

Den trettonde historien av Diane Setterfield är i början en väldigt fängslande roman. Man vill fortsätta läsa och få reda på vad Vilda Winter har dolt i alla dessa år. Språket är väldigt bra och detaljrikt, men vissa delar känns sega att läsa, vilket även beror på handlingen. Berättelsen blir bättre i slutet då den blir mer och mer spännande och medryckande igen. Ibland kan det vara lite svårt att hänga med i handlingarna, men Den trettonde historien är helt klart en läsvärd bok. Den har sina partier där den är riktigt bra och då vill man inte sluta läsa. En bra jullovsbok helt enkelt!

Ebba

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar