Vägen - recension

I Cormac McCarthys Vägen presenteras en kall och barbarisk framtid, där överlevnad är högsta prioritet. Man skyr inga medel för att skaffa mat för dagen: mord och kannibalism blir utvägen för många av de få människor som fortfarande är i livet. I denna grymma värld vandrar en far och hans son som trots den onda omvärlden vägrar att ge upp sin medmänsklighet. De vandrar mot kusten, med sina få tillhörigheter i en kundvagn, i hopp om att träffa andra goda människor. Men vägen dit är lång och vid flera tillfällen verkar det som att hoppet är ute.

"Han sa att allt hängde på att de skulle ta sig till kusten, men när han vaknade på natten var han på det klara med att allt detta var innehållslöst och saknade substans. Det var stor risk att de skulle dö uppe i bergen och så var det slut."

Vägen är en spännande bok, som framför allt har ett väldigt målande språk, och är skriven i annorlunda tappning. Trots att det egentligen inte händer så mycket i boken så är den fängslande och välskriven. Den är lättläst men kräver ändå läsarens koncentration, samtidigt som boken endast består av stycken vilket gör att man måste hänga med i svängarna.

Vi tycker att romanen är bra och läsvärd. Däremot manar den inte till någon större eftertanke om hur vi behandlar vår jord, utan snarare visar den vad människan är kapabel till i svåra tider. Trots att boken till stor del är präglad av världens ondska finner vi ett hopp om mänsklighetens godhet i kärleken mellan fadern och sonen.