
Mansfield Park (1814) är berättelsen om underklassflickan Fanny Price som skickas att bo hos sin välbärgade släkt på godset Mansfield Park. Väl där så känner hon sig obekväm i den nya miljön. Hennes nya familj behandlar henne väl men är samtidigt noga med att påpeka att hon minsann inte ligger på samma höga nivå som de själva. I deras ögon framstår Fanny som otacksam och obildad. Den enda hon anförtror sig åt är den äldre kusinen Edmund, som förstår att Fannys uppträdanden beror på hennes brist på utbildning och stora blyghet. I romanen får vi följa Fannys uppväxt i en för henne främmande värld och de prövningar hon möter.
Mansfield Park skildrar alltså överklassens liv i slutet av 1700-talet: spelet, hycklandet och aristokraternas exter. Vi är alla överens om att Jane Austens miljöbeskrivningar är väldigt bra men sedan går åsikterna isär: vissa av oss tyckte att boken var fängslande bra medan andra var mindre imponerade. Vad detta beror på har vi diskuterat vilt och kommit fram till att det stora problemet ligger i bokens syfte och mening. Den negativa sidan ser boken som en aning meningslös och irrelevant, då den är svår att relatera till. Den positiva sidan ställer sig oförstående till detta resonemang, då miljöbeskrivningarna och den fina inblicken i 1700-talets överklass fascinerar.
Denna bok kräver alltså en tålmodig läsare som framförallt intresserar sig för äldre tider och dessutom accepterar ett lugnare tempo, och kan även tilltala er som uppskattar Stolthet och fördom. Annars kan romanen upplevas som en svår tröskel att ta sig över, om man ens kommer över...